lite mer officiell

idag har det gått så jävla dåligt med det jag skulle gjort på uppsatsen. Klockan är nu 04.00 och jag har suttit i ungefär 12 timmar och fått ihop knappt ett halv a4 text. Nu ska jag hursomhelst gå och lägga mig, så att jag inte är helt död när jag ska gå upp om 4 timmar och sitta antagligen större delen av dagen i skolan och fortsätta skriva.

sammanfattning och bilder från helgen kommer när jag har tid.
jag gillar inte att ha så mycket att tänka på.

festival, nutackjatack!

inatt var det morgon

när stålmannen kom till byn blev det ett jävla stohej kan jag lova. ( Idag blir du negativt överraskad)

Idag har det varit onsdag, ungefär hela dagen. Jag gick upp rätt tidigt och städade en aning. Johanna kom på besök nämligen. Vi hade inte träffat varandra på nåt halvår kom vi fram till. Uschja. Inte för att vara sån, men jag saknar henne. Våren 2008 liksom. Min första infödda Jönköpingsområdet-vän och grejer.
Besöket idag blev dock inte så långvarigt. Båda har fullt upp.

När hon gått försökte jag komma igång med uppsatsskrivandet. Jag börjar verkligen tycka synd om Sanna som skriver med mig. Jag gör verkligen ingenting jämfört med henne. Att ha tummen i arslet är lite </3. Efter några timmar, en vända till Coop, ett soppkok och lite facebook senare kom jag igång lite. Sen skrev folk till mig på msn, sådär en efter en. När jag dissat den ena skrev den andra, och så vidare. Det är lite lustigt hur folk skriver till en när de egentligen inte ska göra det. Sen kan man sitta dag ut och dag in och vänta på ingenting.
Jag har skrivit en halv sida om Tidigare forskning nu iallafall. Det var svårt. En halv sida på två dagar. Det är jag i ett nötskal.
Mitt i skrivandet ville jag ha luft, så jag gick till Ica vid Cigarren och köpte choklad för att vara fet. På vägen tillbaka vet jag inte riktigt vad som hände. Det började snurra, hjärtat klappade som en kinesisk trumpojke och grejer. Benen höll på att ge vika och jag kände mig som om jag var på väg hem efter en alkoholkväll. Jag var tvungen att sätta mig ner en stund, för att klara av de sista 200 metrarna hem. Det var lite läskigt. Jag skyller på uppsatsen dock.

Nu är klockan 02.19, sen onsdag, tidig torsdag, hur man nu vill se på det. Jag ser det som att det är fredag kväll. För det känns så. Eller. Inte nu längre. Blö, jag är trött. Trots detta ska jag upp med tuppen imorrn. Mobilen börjar skaka och låta runt halv 10 imorrn. Jag vet inte vad jag har för alarmsignal. Det spelar ingen roll, jag vaknar ändå.

Aja. Hoppas jag kan släppa uppsatsen snart. Då ska jag påbörja projekt ha-en-bra-sommar, projekt ny kamera och projekt ny, het och en aning mer officiell blogg.
Jag klarar inte av det här med att ha så mycket frihet och så avlägsna deadlines. Att göra saker kvällen innan, eller inte alls, det är ju min grej nästan. Frågan är ju hur det blir med C-uppsatsen sen om lite mer än ett år.
Hursom; Sova nu. Ska bädda ner mig bland mina lakan som kanske inte är så bäddade, men som nästan alltid luktar nytvättade. Iofs mår jag väl inte dåligt av nya dofter, när jag tänker efter. Kom.

Massa text, skriven av en trött jens. Text utan bilder dessutom </3
flåt.

fjorton

Idag har jag varit både hurtig och sämst. Uppsatsmässigt sämst, fast det är ju skitsamma.
Jag cyklade till skolan och sådär, var där en stund, så kom vi fram till att vi inte kunde göra så mycket, så vi lånade ett par böcker och jag cyklade hem. När jag kollade brevlådan hade jag fått mitt röstkort och ett par affischer från Emmaboda. Det kändes bra. Jag har inte fått någon post på flera veckor. Jag var hungrig. Jag trotsade alla såna tankar, räknade tiokronorna i spargrisen och började planera att sticka iväg och impulsköpa en liten partykamera. Jag cyklade långtlångt, ända till Media Markt. De hade ingen riktig kamera som verkade okej, för de pengarna jag hade. Skulle ju kännas fail att ta den billigaste. Sen cyklade jag till Elgiganten, som håller på att bygga om. De hade inte heller några, förutom någon såndär ”det här exemplaret”-grejer som saknade sladd till datorn. Eftersom jag inte har någon kortläsare och för att det inte kom fram någon försäljare till mig sket jag i det. Sen gick jag till Siba. Ingen lycka där heller. Då gav jag upp och gick och handlade mat. Då insåg jag hur mycket jag saknat ris med brunsås och grillad kyckling. Så jag cyklade hem med min matkasse och fixade iordning den godaste middagen på ett bra tag. Sen blev jag så jävla mätt, så resterande delen av kvällen dog jag i soffan. Ingenting gjort på uppsatsen. Blä.

Och eftersom det inte blev någon kamera, och för att jag inte orkar pilla med tjockisen just nu, så blir det inte en enda bild IDAG HELLER! Världen går under, mina läsarsiffror rasar. Jaja.
Nu spanade jag runt efter lediga domäner här på wp. Fjorton.wordpress.com är ledigt. Det ska jag sno, innan någon annan gör det.

blö

Jag ska snart sova, idag igen. Det har varit uppsats hela dagen för mig idag. Eller, rättare sagt, försök till uppsats. Jag har knåpat ihop en knapp a4 under mina 12 timmars försök idag. Till mitt försvar kan jag dock säga att jag är ganska fåordig och det jag skriver är väldigt faktaspäckat. Det är trots allt ungefär 10 st artiklar/uppsatser/andra texter som jag pressat ihop och använt mig av. Det jag skrivit är också rätt långt ifrån slutresultatet tror jag. Får se vad Sanna säger. Hon gör massa, hon skriver massa och allt. Jag har svårt att njuta av chillet. Istället får jag lite prestationsångest. Hursomhelst, det jag verkar vara bra på är att hitta källor att använda sig av. Woho.

När jag sitter och gör såna här skolarbete är det väldigt lätt att andra saker som hygien, disk, mat, bra sömn, motion och hälsa blir bortprioriterade. Även om jag inte är en person som stressar upp mig så känner jag ändå ett visst tryck. Jag vill inte kalla det stress egentligen. Det är nog just ångest. Ångest för att ingenting blir av, ångest för att det som blir av inte blir bra. Jag tror jag är rädd för att frånvarandet av motivation för skolan är representativt för hela mig och min framtid. Eller något. Det är tur att det bara är nu under maj som det är såhär. Sen jävlar. Jag tror jag hoppas på att få jobbet på posten. Något annat får jag inte, verkar det som hursomhelst. Känns lagom kul att posten är så jävla sega med att meddela. Även om det aldrig kommer bli så, så skulle man ju hoppas på att varenda jävel har fått jobb någon annanstans så att de inte har en jävel att plocka in. fan.

Sova.

majsexton

Klockan är 01.44, jag dricker apelsinjuice och fryser lite, faktiskt. Mina ögon vill sova, men jag vet inte vad jag vill. Jag vill säga tjena till någon, eller nåt. Vem vet jag inte. Någon trevlig. Tycker jag. Det blir lite ensamt. Jag har inte haft 22 tjejer i mitt liv. Just nu hade jag varit nöjd med någon enstaka.

Idag cyklade jag till min syster, som bor uppe på… bergen? Nä. Men. Uppför liksom. Jag cyklade och cyklade, sen var jag tvungen att stanna, då mitt hjärta höll på att dö. Det var rätt läskigt. Jag fick ställa mig och vila en stund, för att inte trilla ihop. Att mitt hjärta säkert inte kommer vara särskilt glatt om några år är jag väl medveten om, sånt ligger väl i släkten, men nu liksom. Och nu fryser jag ju liksom. Jag är inte hundra på att jag mår så jättebra egentligen.

Hursom. När jag cyklat hem igen (något som var betydligt roligare, nerförsbackar liksom <3<3), så stack jag och sparkade lite boll med mina mkv-buddies. Sen drack vi och gjorde ingenting.
Imorgon måste jag skriva massa på uppsatsen. Jag dör på den. Jag vill verkligen inte. Ingen motivation eller nåt. Uscha. Nu sitter jag och lyssnar på Lacrosse iallafall. De är bra. Bra som fan. Myggan på min skärm vägrar dö. Helvete. Nä, nu blir det sömnen snart tror jag. Snart iallafall.

Imorrn är det 4 år sen jag opererade mitt knä. Jag känner mig gammal. Jag minns dagen jag tog sönder det som igår. Det var ju under en fotbollsmatch. Min enda misslyckade glidtackling någonsin. Knak sa det, så jag trodde jag brutit benet. Jag bet bokstavligt talat i gräset och vågade inte ställa mig upp. Jag leddes av planen. Efter matchen fick jag kommentarer från pojkarna i motståndarlaget att jag skulle gå långt inom fotbollen, att jag var bra och sånt. Det var ju kul att höra, men jag visste att de överdrev och mina ”jag ska bli bäst på fotboll”-planer övergav jag någon gång på lågstadiet. Nu ville jag bara spela korpfotboll.
Jag kunde knappt stå upp. När jag skulle cykla hem blev det problem. Jag kom inte upp. Robert var snäll och lånade ut sin damcykel och följde mig hem hursomhelst. Uppskattat. Mamma fick en smärre chock när jag klev in på våran altan där hon satt och kollade på tv. Det var i augusti, fast en av de sista matcherna, så jag hade tur. I januari gjorde jag min första titthålsoperation. Det var först då jag faktiskt fick veta att mitt korsband var av. Läkarna i Bodafors hade aldrig fattat det. Hursomhelst. Den sjuttonde maj åkte jag till Eksjö. Inte särskilt nervös ändå. En av mina lärares mamma rakade mig runt knäet. Jag fick sitta i ett litet rum någon timma innan jag skickades vidare till operationssalen. Jag minns något i stil med ”nu söver vi dig, räkna till tio”. Jag kom väl till 2, sen var jag borta.
Jag vaknade upp och mådde kasst. Mycket värre än en traditionell bakfylla. Jag sov på sjukhuset över natten, delade rum med en kille som gjort samma operation. Han snarkade och ringde på sjuksköterskorna minst 10 gånger den natten.
Aja. Någon vecka senare blev allt infekterat, jag fick ligga några dagar där i Eksjö (en stad som jag ogillar starkt sen dess), innan jag kom tillbaka till livet. Kryckorna jag hade slängde jag snabbare än väntat. Vi slutade nian. Allt var bäst.

Allt var bäst.

Just det, om jag inte sagt det, David har en anteckningsbok. Den ska han fylla med citat från mig.
Idag drog jag antisemitiska skämt. Jag vet inte hur många rader i boken det blev.

Det var ju inte jag som ledde in samtalsämnet på schwartskopf!
Dock var det jag som sa att att svartskallar och duschar, de hör ju ihop. Förlåt, jag älskar er <3

arg!!!!!

Jävla grannar. När jag har fått alkohol i mig brukar jag flytta på den där jävla konen så den står utanför ytterdörren här. Dagen efter brukar den ligga på andra sidan gatan. Hursom, precis när jag kom innanför min egna dörr hörde jag att någon granne (som känner nässjöbor, såklart. Kan vara honom jag snackade om för några inlägg sen,) gick ut, med vänner. Han klagade då på konen och att den följt efter honom, eller nåt. Så jag skrev minsann en lapp! En omarbetad version av något Josefine sa att jag skulle skriva. Nu står den där iallafall. Med lapp. Jävla granne.