uppåt väggarna

Idag har jag dött lite grann, för jag har varit hurtig. Jag gick tillbaka från a6 när jag varit och handlat mat. Kassen var hur tung som helst. Dessutom passade vädret på att slå om och bli plusgradigt och soligt, så jag var typ svettig när jag var hemma. Så jag lade mig och halvslumrade i soffan.
Efter några timmar stack jag till korridorerna på Kilallén och chillade lite. Vi spelade sällskapsspel och Bomberman. Nu sitter de kvar där och kollar på Oscarsgalan, men sånt gillar ju inte jag , så jag stack hem.

Förresten, jag har inte druckit en droppe läsk idag. Det är första gången på ett par år, skulle jag tro. Helt sjukt.
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag är inte sugen på att gå och lägga mig, men det finns ju inte mycket annat att välja på. Imorrn ska jag ju till skolan dessutom, så… mja. Jag måste ju gå upp om 8 timmar.

Men hallå. Vår nu. Det har varit lite plusgrader idag. När jag vaknade var det skitmycket kids på lustigkullen. Ett par timmar senare var det tomt. Kullen blir grönare och grönare för varje dag.

Och det värsta med att min riktiga dator inte funkar, är ju nästan att jag inte kopplat in mina högtalare än. De bara står där inne på skrivbordet, med sladdarna hängandes i luften i väntan på bättre tider. Nä. Men grejen är ju att jag själv måste packa in moderkortet och grafikkortet och skicka in till komplett.se . Det suger ju lite. Men idag har jag köpt såndär brevpåse. Så, snart. Förhoppningsvis. Den datorn har ju inte funkat på säkert två månader nu. Helt sjukt. Lite tur att jag köpte laptoppen ändå. Det var ju mest impuls, med ursäkten ”kan behövas i skolan”.
Trallala. Nu får jag lite nostalgiminnen från gymnasiet, och våran Stockholmstripp i 3an. Det var kul där. Det är kul att se personer man känner, fast i annan kontext, någon annanstans. Jag tror det egentligen är det som gör att man kan säga att man känner en person; att man har sett den på tillräckligt många ställen.

Jag borde börja rita. När jag bodde hemma tyckte jag alltid att det var så tråkigt, för jag fick aldrig någon ro att bara sätta mig med pennan. Inte för att jag kan rita eller något sånt, men det kan vara rätt avslappnande.
Ja. Det är mycket jag saknar egentligen. Jag saknar gymnasiet. Jag saknar högstadiet. Inte för att jag har det dåligt nu, nej, inte på några sätt. Men det var annorlunda förr. Jag tycker att allt borde vara på alla olika sätt, samtidigt.
Jag saknar folk. Jag saknar Josefine ju. Jag saknar den tiden när jag sov hos henne åtminstone en natt varje helg. När vi bara satt och kollade på film, åt chips och bara var, bara satt. Ja. Fast nu är ju allt annorlunda. Nu träffas vi aldrig.
Det blir ju så. Om vi fortfarande hade träffat varandra dagligen hade jag ju säkert inte saknat henne. Ju.
Puss. Puss på Josefine! hej!

Jag saknar ju folk. Och förresten så träffade jag aldrig Johanna förra veckan sen. Jag vet inte varför, men det känns lite typiskt oss, att saker inte blir av. Det är ju så allt är.
Nostalgi är att saker inte är som de var.
Därför, mitt favoritklipp på tuben:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: